Från min horisont
Jag skrev för tre veckor sedan om teknik för sin egen skull. Idag hittade jag ett något extremt exempel på samma sak – den här gången dock gjort på skoj.
Knockr från Medieteknik Lnu på Vimeo.
Vilket av dessa exempel på överdriven användning av ny teknik är egentligen värst?
Dag 37 i #blogg100
Dagens Nyheter skriver idag att Radiotjänst börjat kontakta ägare till datorer och surfplattor för att påtala kravet på TV-licens för innehav av dessa enheter. Orsaken är att SVT börjat sända hela sitt utbud live på nätet via SVT Play.
Jag kan inte låta bli att associera till Radiotjänsts klassiska reklamfilm ”Vill du ha en snigel på ögat”:
http://youtu.be/nw5jnJiLxNI
Lagen om TV-licens har spelat ut sin roll nu när alla möjliga olika sorters terminaler kan användas på att se på ”TV”. När näst intill alla svenskar nu anses vara innehavare av en licenspliktig utrustning är det dags att lägga kostnaden för de TV- och radioutsändningar vi vill finansiera gemensamt i samhället på skattesedeln. Jag tycker det är dags att sluta särrediovisa kostnaden helt och lägga in den i statsbudgeten tillsammans med allt annat vi bestämt oss för skall finnas i det offentliga Sverige. Att ta in pengarna via Skatteverket istället för via Radiotjänst sparar åtskilliga hundra miljoner kronor som istället kan läggas på bättre innehåll eller för att sänka kostnaderna.
Ansvariga politiker måste erkänna att Radiotjänst bara är en regionalpolitisk stödåtgärd och se till att det avvecklas snarast! En skattefinansiering av TV och radio gör det också rimligt att diskutera vilket innehåll våra gemensamma sändningar skall ha och vad som kan tas över av kommersiella aktörer.
Dag 36 i #blogg100
Man brukar säga att det finns tre sorters lögn, nämligen lögn, förbannad lögn och statistik. I söndags rapporterade Sveriges Radio om att Trafikverket ändrat definitionen av vad som anses vara ett försenat tåg, från minst fem minuter efter utsatt tid till hela femton minuter. Personligen tycker jag det flyttar siffrorna på tågens förseningar från statisken till lögnen.
Redan 7 juli 2012 skrev Sydsvenskan om samma sak, troligen har Sveriges Radio lyft frågan nu efter att statistiken för förra årets tågförseningar redovisats och uppvisat en omotiverat stor förbättring från tidigare år. Enligt den nya definitionen var nästan 97% av de svenska tågen i tid under förra året.
Orsaken till den ändrade definitionen är höjd i dunkel, och skylls på både jämförelse med andra trafikslag, hur man gör i andra europeiska länder och en uppgörelse mellan Trafikverket och tågbranschen. Ingen verkar dock ha funderat över hur vi resenärer som kunder till tågbolagen uppfattar det. Jag tror att den tidigare definitionen där allt över fem minuter efter utsatt tid anses vara en fördröjning är betydligt mer i linje med den allmänna uppfattningen. Att ta en ”akademisk kvart” är inte tillåtet i de flesta andra sammanhang. Att den ansvariga myndigheten fifflar med siffrorna på detta sätt är minst sagt anmärkningsvärt och borgar inte för något större förtroende.
Deeped bloggade på samma ämne igår och visade hur befängt det nya måttet är genom att vända på situationen – tänk om vi resenärer skulle tillåtas vara femton minuter sena till tåget?
Edit: Egentligen skall det ju vara ”vit lögn, förbannad lögn och statistik” – men poängen kvartstår.
Dag 35 i #blogg100
I fredags kom den då äntligen – The Nifty MiniDrive. En smart men pytteliten plastbit med några kontakter och en eloxerad aluminumkant som gör att jag kan bygga ut lagringskapaciteten på min laptop.
The Nifty MiniDrive är resultatet av ett Kickstarter-projekt som jag var med och finansierade i somras. Två killar från Storbritannien med en bra idé på hur man genom att skapa en liten adapter för små minneskort i micro-SD-format som passar i kontakten för vanliga SD-kort kunde bygga ut den inbyggda hårddisken på Apples bärbara datorer sökte crowdfunding på Kickstarter för att genomföra sin idé – och fick in 35 gånger de önskade pengarna. Intresset var uppenbarligen större än de trott. Som så många andra projekt på Kickstarter som lyckas med sin finansiering fick de lära sig den hårda vägen hur det funkar att skapa en produkt för en massmarknad och att lägga ut tillverkning i Kina, och det tog också nästan 50% längre tid än planerat innan de kunde distribuera produkten till oss finansiärer.
Resultatet ser bra ut och jag väntar bara på att få tillfälle att köpa ett minneskort för att kunna montera den i min dator – kul att se att idén som lät så bra också funkar i praktiken.
Jag gillar den här typen av projekt på Kickstarter – den som har en bra idé med ett annorlunda tänk kan få hjälp att genomföra dem. Små kluriga prylar är väl så intressanta som de jätteambitiösa och avancerade projekten – det är bra idéer som får mig att sträcka mig efter kreditkortet…
Dag 34 i #blogg100
Igår flög jag Göteborg – Stockholm och kunde inte låta bli att fundera över hur piloten presenterar sig och besättningen. Han presenterade sig själv och sin manlige styrman med för och efternamn, medan den kvinnliga personalen i kabinen bara presenterades i samlad grupp med förnamn.
Är det ett gammaldags stereotypt tänkande kring vem som står högst i rang ombord eller ännu värre synen på män och kvinnor som skiljer sig? I mina ögon kör piloterna en upphottad buss, medan personalen i kabinen står för hela kundupplevelsen. Det är de senare som är viktigast för oss passagerare och de borde åtnjuta minst samma rang och respekt som sina kollegor längst fram.
Dags för flyget att ta sina värderingar in i 2000-talet?!
Dag 33 i #blogg100
Idag har jag tillbringar dagen i konferensavdelningen på Hotell Hilton Slussen i Stockholm tillsammans med ca 150 andra personer som på olika sätt arbetar med och lever på internet och i sociala medier. Konferensen heter Stockholm Social Media Exchange, eller helt kort och gott SSMX och är en knytkonferens, det är alltså deltagarna som skapar och delar med sig av innehållet.
Konferensen fokuserar mest på innehåll, kommunikation och affärer på nätet, inte så mycket på teknik. Jag har bland annat lyssnat på ett föredrag om hur Unionen använde sociala medier i sin kommunikation under SAS-krisen förra året och deltagit i en diskussion om opinionsbildning i sociala medier. Som vanlgt när jag är med på den här typen av konferenser så filmade och streamade jag en del, vill du t ex se vad vi diskuterade om opinionsbildning kan du göra det här nedan.
Jag passade också på att marknadsföra WebCoast, den knytkonferens jag själv är med och arrangerar i Göteborg om knappt en månad. Förhoppningsvis blev några deltagare nyfikna och kommer och besöker oss på WebCoast också.
Det jag tar med mig hem är en del nya tankar och idéer, men allra mest inspiration och ny energi. Vad mycket kul saker man kan göra med sociala medier och internet!
Dag 32 i #blogg100
(Foto © Scouterna)
Varje år den 22 februari firar världens scouter World Thinking Day och Founders Day. Den dagen var både Lord och Lady Baden Powells födelsedag – Lord Baden-Powell föddes 1857 och hans hustru Olave 1889. Lord Baden-Powell grundade pojkscoutrörelsen 1907 och hans hustru några år senare flickscoutrörelsen. Ända sedan 1924 har den här dagen firats som en dag då vi tänker på våra scoutkamrater jorden runt och på scoutrörelsens grundare.
World Thinking Day är ett tillfälle för oss alla att lära oss mer om våra scoutvänner runt om i världen och fokusera på några av de länder som behöver lite extra hjälp. Temat för dagen varierar från år till år.
2013 handlar World Thinking Day om barn och mammors hälsa – över 7 miljoner barn och nästan 300 000 mammor dör varje år. Genom att lära barn och unga hur man tar hand om sin egen hälsa och står upp för andra som inte har samma förutsättningar och rättigheter, kan vi se till att varje barn har de bästa förutsättningarna för att leva ett långt och hälsosamt liv. Det är också viktigt att uppmärksamma varje kvinnas rätt till ett liv fritt från sjukdomar, våld och påtryckningar. Genom att investera i kvinnor och barns hälsa, investerar vi i en bättre och mer hållbar framtid.
Tillsammans kan vi förändra situationen för många av världens mammor och barn.
Läs mer hos Scouterna.
Dag 31 i #blogg100
I samband med millenieskiftet sände Sveriges Radio, troligen eko-redaktionen, två program där man blickade tillbaka på 1900-talet i allmänhet och 1990-talet i synnerhet. Man försökte sig på att sammanfatta 1900-talet i ett enda ord och valet föll på ordet ”fortare”. När man sedan sammanfattade 1990-talet blev valet ”jättefort”.
Jag började jobba 1996 och minns att jag känder igen mig väl i ordet ”jättefort” när jag hörde programmet i december 1999. Jag tror inte att någon skulle säga att tempot i arbetslivet och i samhället i stort har sjunkit sedan programmen sändes, tvärtom tror jag flertalet liksom jag uppfattar att tempot nu ökat väsentligt ytterligare.
Hur sammanfattar vi då den senaste tiden? Vad kommer efter ”jättefort”? Rakt-in-i-väggen-fort?
Jag misstänker att vi om tio år kommer att se tillbaka på idag och tänka att det vi idag kallar för fort inte är i närheten av det tempo vi då har. Eller har vi då kanske insett våra begränsningar och börjat lugna ner oss lite? Hoppas kan man ju, men jag betvivlar att vi kan vända utvecklingen.
Jag har varit i kontakt med Sveriges Radio för att försöka få tag i en kopia på programmet, men jag minns tyvärr för lite detaljer i övrigt om programmen för att de skall kunna hitta dem. Programmen gjorde ett stort avtryck hos mig, jag minns dem ju nu 13 år senare, så det hade varit roligt att få höra dem igen.
Dag 30 i #blogg100
… gilla och uppskatta kollektivtrafiken men det är svårt!
Ikväll har jag varit på whiskyprovning med Gothia Whisky Society – mer om det en annan dag. Whiskyprovning innebär av naturliga skäl att jaginte inte gärna tar bilen dit. Alltså var det dags för en av mina inte alltför frekventa resor med Västtrafik.
Enligt Västtrafiks webbsida skulle bussen gå från en av hållplatserna inom en kilometer hemifrån klockan 17.48. Lite sen och med andan i halsen på väg till hållplatsen ser jag 17.46 bussen rulla iväg från hållplatsen och när jag väl kommer fram visar det sig att bussen skall gå 17.47 enlig tidtabellen i väntkuren. Visst, jag borde ha haft mer marginal – men hur svårt är det att ha samma och rätt tidtabell överallt? Efter en snabb promenad ca två kilometer till bussterminalen kunde jag hoppa på en buss mot stan tio minuter efter ursprunglig plan.
Bättre lycka på hemvägen kanske? Tyvärr inte…. Jag valde medvetet en buss från stan som har anslutning vid bussterminalen hemmavid till en buss som går nästan ända hem. När väl bussen från stan rullar in på bussterminalen några minuter sen är det enda man ser av bussen som skulle ta mig sista biten hem bakljusen när den avgår strax innan vi kommer fram. Det minst dåliga alternativet var då att sitta kvar på bussen och åka en hållplats åt fel håll och sedan promenera 1,7 km hem i den kalla kvällen
Det är kanske inte så svårt att förstå att jag sällan åker buss när det inte handlar om att jag vill kunna dricka alkohol? Jag skulle verkligen vilja gilla det miljömässigt bättre alternativet med kollektivtrafik, men om att åka buss innebär att jag skall gå halva vägen tar jag bilen…
Dag 29 i #blogg100
… det dyker upp reklam för Tena inkontinensskydd på Facebook. Jag fick annonsen ifråga häromdagen och idag kommenterade även Daniel Erkstam annonsen på Facebook. (Tyvärr missade vi båda att ta en skärmdump för att kunna visa den efteråt.) Skönt att åtminstone veta att man inte är ensam i det segment Tena valt ut att rikta sin annons till, uppenbarligen är det fler medelålders män och kvinnor i nätgemenskapen som sett denna eller annan reklam med liknande urval av målgrupp.
Jag har inte själv testat att annonsera på Facebook, men det verkar onekligen som att segmenteringen inte fungerar så bra på en jämförelsevis så liten marknad som Sverige. Bara åldersurval låter väl brett för att sprida relevant reklam. Jag tror att relevant reklam är en fördel för både annonsörer och oss som den visas för, den ger mer pengar tillbaka respektive stör mindre, så att skicka samma annons till för stora grupper riskerar bara att ge negativ uppmärksamhet som resultat.
Och nej,åtminstone än så länge tillhör jag inte målgruppen för annonsen.
Dag 28 i #blogg100
