Tidigt imorse kunde seismologer runt om i världen rapportera om ett till synes konstgjort jordskalv i Nordkorea, alltså av allt att döma en kärnvapensprängning. Några timmar senare kom bekräftelsen från Pyongyang att Nordkorea gjort sin tredje provsprängning.
Under min uppväxt på sjuttio- och åttiotalet var kärnvapenhotet konkret och något som jag under uppväxten liksom många andra unga ibland var rädda för. Då var hotet i huvudsak begränsat till supermakterna USA och Sovjetunionen. De båda länderna visade varandra att den andre aldrig skulle kunna överleva en attack – det fick namnet terrorbalans.
Jag hörde musik någonstans
den kom från en frusen orkester
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster
Idag har terrorbalansen mellan öst och väst förlorat sin roll även om båda sidor fortfarande har kvar förmågan att utplåna allt liv på planeten många gånger om. Däremot har nya hot seglat upp. Flera mindre stabila länder har visat att de redan har kärnvapen eller har förmåga att skaffa dem. Dessutom finns en marknad för stulna äldre kärnvapen eller delar av dessa från främst öst som åtminstone i teorin kan göra det möjligt för terrorgrupper att skaffa sig tillgång till vapen som skulle kunna förstöra en storstad någonstans i världen. Trots detta tror jag inte att dagens unga reflekterar lika mycket över kärnvapenhotet som vi gjorde. Hotet är inte lika tydligt som förr och det finns många andra hot som känns mer påtagliga, inte minst miljöfrågorna.
Vad är det då Nordkorea försöker visa världen med sina provsprängningar? Att man har det industriella kunnandet att skapa vapnet? Det är väl isåfall inte mycket att skryta med – Sverige utvecklade också kärnvapen redan på sextiotalet men lade ner projektet innan det kom så långt som till ett färdigt vapen. Eller är det ett hot mot grannen i söder – Sydkorea – och därmed indirekt symbolen för den kapitalistiska världen USA?
Vad skulle hända om Nordkorea sköt ett kärnvapen mot Seoul? Sydkorea har inte egna kärnvapen men är nära allierade med USA. Skulle USA kunna hålla sig utanför om Sydkorea angreps? Finns risken för en vedergällningsattack och vad skulle isåfall det få för konsekvenser för stabiliteten i området i stort? De flesta konflikter som pågår i Asien är ju lokala och med möjligt undantag för konflikten mellan Indien och Pakistan torde inte kärnvapen finnas med i hotbilden där. Kan ett potentiellt kärnvapenkrig mellan Nord- och Sydkorea riskera att tända nya konflikter mellan andra länder i Asien som i sin tur leder fram till djup recession i världsekonomin och i förlänging kanske till ett nytt världskrig?
Postivt nog reagerar även Kina negativt på dagens provsprängning och jag tror det är en mycket positiv signal för världsfreden. Kina markerar tydligt att Nordkorea i det här fallet inte har deras stöd utan för stå ensamma mot världssamfundet i fråga om detta. Det borde också betyda att Kina inte skulle stödja eller acceptera en attack från Nordkorea mot Sydkorea. Vad reaktionerna skulle bli på en amerikansk motattack så nära Kina kan man dock aldrig veta.
I en intervju i DN idag säger John Rydqvist vid Totalförsvarets forskningsinstitut att det finns tre sannolika skäl för provsprängningen: att säkra fortsatt bistånd, att visa upp ett avskräckningsvapen som man anser behövs på grund av att det konventionella försvaret är omodernt och att den nya ledningen i Nordkorea vill konsolidera sin maktposition. Kärnvapen skall ha blivit ett fattigmansvapen och Johan Rydqvist tror inte att den sprängda laddingen är en del av ett fungerande vapensystem utan ”bara” en enkel sprängladdning.
Låt oss hoppas både att Rydvist har rätt och att regimen i Nordkorea nöjer sig med dagens avskräckningsuppvisning.
Dag 21 i #blogg100