Månad: februari 2013

Alla större företags IT-avdelningar brottas idag med hur man skall ställa sig till det faktum att många anställda vill ta med sig och använda privata datorer, surfplattor och mobiltelefoner på jobbet. Vi har vant oss vid bra utrustning privat och kräver helt enkelt att få lov att använda den för att göra vårt arbete också. Trenden kallas BYOD – Bring Your Own Device.

Anledningen till att många IT-chefer våndas är att det alltså handlar om enheter de inte har kontroll över. Hur kan man t ex garantera att data inte kommer i orätta händer? Tyvärr hamnar fokus väldigt ofta på problemen och många IT-avdelningar säger blankt nej med hänvisning till säkerhet. Enda konsekvensen blir att de anställda använder enheterna ändå men med försämrad funktionalitet och total avsaknad av kontroll, säkerhet och diskussion om vad som är ok och inte.

Jag lyssnade på podcasten Slashat på väg till jobbet och i en kommentar om BYOD nämdes laptops/bärbara PC i förbifarten. Det slog mig att hela diskussionen om farorna med att vi tar med egna enheter förs i jämförelse med den av företaget tillhandahållna bärbara PCn och att denna hela tiden anses som säker bara för att den är installerad och kontrollerad av IT-avdelningen. Men är det verkligen så stor skillnad?

Om jag tar med mig jobb-PCn hem är det ju för att jag vill kunna jobba med den. Alltså behöver jag kunna koppla upp mig på mitt trådlösa nätverk hemma. Likadant när jag reser i tjänsten – jag vill ju givetvis kunna jobba en stund på kvällen från hotellrummet och koppla upp mig där också. Alltså kan datorn inte längre vara så låst som den ofta var för bara några år sedan – då gick det i många fall inte ens att lägga till ett nytt trådlöst nätverk. Jobb-PCn följer med överallt, den är full med data och ansluts till nätverk helt utanför företagets kontroll – hur säker är den egenligen? Hur många krypterar t ex hela hårddisken på sina bärbara datorer, kräver VPN-anslutning för all nätverksåtkomst och håller brandvägg och antivirus ständigt uppdaterade?

Är verkligen en privat iPad så mycket farligare än företagets bärbara PC?

 

Dag 17 i #blogg100

Jag gillar teknik! Särskilt elektronik, och då allra helst sådan som kopplas till nätet. Jag tror att vi bara sett början på vad vi kan göra genom att koppla olika apparater till nätet. En del av dessa apparater kommer kommunicera med varandra, andra med oss människor. De senaste 20 årens internetutveckling har till allra största delen handlat om informationsspridning, nästa steg är troligen att de fysiska och virtuella världarna växer samman och att vi får fler och bättre möjligheter att kontrollera och interagera med vår omgivning på distans via smarta terminaler.

Jag är alltså en första klassens teknikoptimist. Men det finns gränser till och med för sådana som jag… Lidköpingsnytt skrev häromdagen om hur Västtrafik gått minst ett steg för långt.

På Resecentrum i Lidköping har Västtrafik har tagit bort det klassiska myntinkastet för att låsa upp den offentliga toaletten och ersatt det med en lösning som bygger på att man antingen skall skicka ett betal-SMS och få en kod i retur eller installera en särskild app i sin smartphone för att kunna betala och låsa upp.

Till råga på allt fungerar SMS-betalning inte lika enkelt som förut på grund av att skärpta regler för finansiella transaktioner gjort att teleoperatörerna valt att stänga ner den gamla typen av betaltjänst och ersätta den med den nya WyWallet som kräver registrering i förväg. Det vill till att man inte är alltför nödig…

När jag googlade insåg jag att det här inte är första installationen av ett sådant här system, tvärt om så har Jernhusen enligt SVT:s Rapport installerat samma system på offentliga toaletter på de flesta av sina stationer. Jernhusen påstår i Rapports inslag att de flesta kunder uppskattar systemet – f-n trot!

För mig är det här ett skolboksexempel när man skapat en teknisk lösning bara för att det går och inte för att den ger ett värde till dem som skall bruka den. Vi kommer helt säkert att få se många exempel på likande misstag medan vi provar oss fram till hur vi bäst nyttjar tekniken för att hjälpa oss.

 

Dag 16 i #blogg100

Idag var det Jobba hemma-dagen, ett initiativ från Microsoft som syftar till att så många människor som möjligt ska prova att jobba flexibelt och spara både tid och miljö.

Jag jobbar själv hemifrån ganska ofta, egentligen så ofta jag kan och då det passar. Dagen till ära jobbade jag idag hemma under förmiddagen idag men var sedan tvungen att åka iväg för att delta i EPiServers partnerträff under eftermiddagen.

Jag brukar säga att jag gärna reser för att träffa människor, men inte för att sitta vid ett speciellt skrivbord. Den fysiska arbetsmiljön och infrastrukturen i form av internetanslutning, skrivare och kaffemaskin (!) är minst lika bra hemma som på något av de kontor jag har att välja på. Dessutom får jag mer lugn och ro och kan fokusera bättre.

På det personliga planet blir det mindre stress, mindre spilltid och mer tid till både jobb och fritid. Det blir lättare att få ihop livspusslet när man slipper lägga in marginaler för strul med trafiken för att vara säker på att hinna hämta barnen på dagis.

Samhällets vinster är också stora, framförallt på grund av minskat resande som ger mindre utsläpp från trafiken och dessutom lägre belastning på vägnätet. Långsiktigt borde också friare arbetsformer kunna ge färre sjukskrivna på grund av stress och utbränning.

Nackdelar då, finns inte det? Jo, självklart gör det det. Det största minuset jag upplever är att det blir färre spontana möten. Det krävs också nästan att man har en avdelad arbetsplats hemma – att sitta och jobba vid köksbordet regelbundet tror jag leder till mer strul och stress än fördelar för de flesta.

Många har givetvis inte möjlighet att jobba hemifrån – allt från sjukvårdspersonal till bilbyggare på Volvo kan ju omöjligen ta med sig jobbet hem. Men väldigt många som faktiskt skulle kunna göra delar av sitt jobb hemifrån provar eller tillåts aldrig att göra det. Trots flextid åker de flesta dessutom till och från jobbet ungefär samtidigt, med köer och långa restider som konsekvens. Fler både arbetstagare och arbetsgivare behöver se möjligheterna!

Glöm inte att arbete inte är en plats man går till utan något man gör!

 

Dag 15 i #blogg100

Jag är knappast ensam om att ha Google som startsida i min webbläsare och att använda söket åtskilliga gånger varje dag. Ordet ”googla” har blivit synonymt med att söka. Men Google kan en massa andra saker också, här följer några exempel.

Vad kostar egentligen den där boken på Amazon? Google hjälper gärna till med valutakonverteringen:

Jobbar du som jag med team utspridda över hela jordklotet och funderar på om kollegorna nyss vaknat eller redan gått hem för dagen? Google vet vilka tidszoner som gäller och vad klockan är just nu över hela världen:

YR.no är troligen ohotade som svensk huvudleverantör av väderprognoser på nätet. Google har inte alla detaljer och finesser som YR har, men visst kan de plocka fram en väderprognos:

Sugen på att gå på bio? Boka biljett får du göra på respektive biografs sajt, men Google vet vilka filmer som går, när och var:

Ännu mer finesser finns beskrivna hos Google.

Dag 14 i #blogg100

Efter installation av bergvärmepump för ett par år sedan minskade vår elförbrukning med ca 40% och vi förbrukar nu ”bara” drygt 14 500 kWh per år. Av omsorg om vår miljö och vår egen ekonomi skulle det givetvis vara bra att kunna sänka förbrukningen ytterligare. Det är dock inte så lätt utan att börja förändra vårt beteende i stort och när man räknar lite på siffrorna i elräkningen blir det uppenbart att man måste spara väldigt mycket för att det skall få någon ekonomisk effekt.

Framförallt är det elnätavgifterna som är svåra att göra så mycket åt. Vi betalar för elnätet:

3900 kr per år i fast avift
15,50 öre/kWh rörlig avgift, dvs ca 2250 kr per år
Totalt alltså ca 6150 kr per år.

Den fasta delen utgör alltså ca 63%. Det gör att en minskad förbrukning bara slår igenom till ca en tredjedel på fakturan. Om vi minskar vår förbrukning med 10% sparar vi alltså bara 225 kr eller 3,7% per år. Gör vi en jätteansträngning och minskar förbrukningen så mycket som 25% blir besparingen bara 563 kr eller 9,1%.

Elnätföretagen kanske inte VILL att vi skall spara? Deras rörliga kostnader per överförd kilowatt-timma på marginalen borde rimligen vara väldigt låg – i princip bara kostnaden för överföringsförluster, alltså den ström som försvinner på vägen på grund av motstånd i ledningar etc.

Gör man motsvarande beräkning på energikostnaden (”elhandelskostnaden”) så blir den fasta delen bara drygt 2,2%, så där märks besparingen mycket bättre.

Oavsett hur mycket eller lite resultat en besparing ger i plånboken så är ju dock varje sparad kilowatt-timma en kilowatt-timma som inte behöver produceras, så miljövinsten får vi iallafall. Tur att vi tycker sånt är viktigt också!

 

Dag 13 i #blogg100

Idag har jag och min kära hustru Katja ägnat stora delar av dagen åt att klippa till, sy och sätta upp ett draperi under äldste sonens (5 år) säng. Resultatet blir en koja/grotta/gruva där han, lillebror och snart säkert även kompisar kan krypa in och gömma sig, låt fantasin flöda eller helt enkelt mysa en stund.

Det var roligt att skapa själv, men ack sån tid det tog för en annan som högt räknat plockar fram symaskinen en gång om året. Nyttan av att kunna sy skall alltså inte undervärderas, men idag är det kunskap vi ganska lätt kan köpa – kläder och hemtextilier köper vi färdiga, sydda av flinka fingrar i ett fjärran låglöneland. Sömnadskunskapen som förut var en förutsättning för att sköta ett hushåll är alltså numera inte alls lika nödvändig.

Trots detta har (sy-)slöjden behållit sin plats i skolan. Jag vill minnas att jag hade två timmar slöjd i veckan i fyra år under grundskolan. Är det kanske dags att föra över en del av alla dessa timmar till undervisning i något som är mer nödvändigt för livet idag? Vad är det vi inte lika lätt kan köpa av någon som gör det bättre? Jag skulle vilja lägga en röst vardera på:

• Kritiskt tänkande – inse att om det låter för bra för att vara sant så är det oftast det, förstå att det finns gott om människor som inget hellre vill än lura av dig dina pengar genom t ex Nigeriabrev och Facebook scams…
• Källkritik – att värdera och ifrågasätta information, var den kommer ifrån och vad avsändaren har för syfte med att sprida den…
• Säker online – integritet, sekretess, privat och personligt – var går gränsen för vad du vill dela med  dig av, allt finns kvar…
• Sköt din dator – gör datorn till ett verktyg i din tjänst, gör backup så att dina dokument och bilder finns kvar så länge du vill, koppla upp dig till internet på säkert sätt…

Dags för en ny läroplan?!

 

Dag 12 i #blogg100

Jag är en stor vän av hårddisk-video / PVR, vi ser ganska lite TV direkt här hemma. Många TV-program börjar 20.00, då är vi inte alltid färdiga med nattningen av barnen men med inspelning spelar det ingen roll – programmen börjar när vi vill. Genom att spela in programmen kan vi också spela förbi reklamen.  Att vi i praktiken alltid har något vi vill se inspelat gör att vi sällan slötittar på saker som vi egenligen inte bryr oss om.

Twitter framstår allt mer som ett givande komplement till TV, i de flesta fall för dialog med övriga tittare, i bästa fall även dialog med dem som gör eller deltager i programmet i fråga. Hittills är det inte så många program som plockar upp och anpssar sig till kommentarer, med det kommer säkert snart.

Här uppstår konflikten – med inspelad TV missar man interaktionen. Ikväll missade (eller kanske slapp om man skall tolka kommentarerna) vi t ex Melodifestivalen (#melfest) – och glömde till råga på allt spela in den. Medan jag skriver detta tittar jag på gamla avsnitt av På Spåret (#pasparet). Båda dessa program har en stor skara följare på Twitter och kommenterandet bidrar tydligt till innehållet. Det känns tydligt att man missar något när man tittar på programmen i efterhand.

Är Twitter möjligen tablå-TV:s överlevnadschans? Är det dags att skrota hårddisk-videon?

Dag 11 i blogg #100

 

Fredag kväll och däckad i soffan efter en tuff vecka på jobbet. Det känns som att det nyss var söndag kväll och dags för en ny vecka men nu är arbetsveckan slut- vad hände? Vart tog veckan vägen? Känner du igen känslan?

Trots en väldigt produktiv vecka med mycket utförda uppgifter så känns det inte som att man gjort något alls och att tiden bara flugit från en. Hur kommer det sig egenligen att tiden synbart går snabbare när man har mycket att göra? Har det att göra med hur mycket som återstår?

Nu ser vi fram mot en lång och givande helg – hoppas hinna med både praktiska saker som att städa och fixa här hemma och bara umgås med familjen och ha roligt tillsammans med barnen. På söndag kväll återkommer känslan – vart tog helgen vägen?

Dag 10 i #blogg100