Författare: Stefan

Har du liksom jag en full agenda upplever du säkert också att den inbyggda kalendern i iOS för iPad är ganska rudimentär. Jag har testat ett antal andra kalenderappar men hittills inte hittat något jag gillar. Häromdagen kom dock äntligen en ny version av en av de appar jag testat tidigare och nu verkar de ha hittat rätt. Appen heter Week Calendar HD och kostar 22 kronor på Appstore.

Det finns mängder med finesser som anpassade färger, möjlighet att sätta olika ikoner på olika händelser, mallar för återkommande typer av händelser och så vidare. Min absoluta favoritfunktion är dock mycket enklare än så – helt enkelt möjlighet att se vilket veckonummer en vecka har. Man kan också få veckonumret som en ”bricka” på ikonen så att det är tillgängligt även utan att starta appen.

Jag tycker dessutom att Week Calendar HD är betydligt renare visuellt än Apples standardkalender. Apples kalender tillhör ju en svit av applikationer som fått utseende som skall efterlikna de fysiska motsvarigheterna, i detta fall en papperskalender. Jag tycker dessa liknelser över lag fungerar dåligt och ser ingen egenlig anledning till varför digitala produkter skall anpassas för att se ut som sina tidigare analoga motsvarigheter. Enligt ryktet finns samma tankar även internt hos Apple, designchefen Jonathan Ive sägs ogilla dessa liknelser som skall ha tagits fram av den tidigare chefen för iOS Scott Forstall som fick sparken i höstas. Kanske får vi se helt nydesignade standardappar för kalender, kontakter, iBooks med mera från Apple med iOS7 redan till hösten?

Jag är redan så pass säker på att den här appen är rätt för mig att jag ersatt standarkalendern med denna på första skärmen på min iPad.

 

Dag 43 i #blogg100

Den sjätte till sjunde mars är det dags för Webbdagarna i Stockholm, den största branschkonferensen i Sverige för oss som på olika sätt jobbar med digitala media. Förra året var vi ca 1200 personer som deltog, i år är det tydligen ännu större. Tyvärr kan jag själv inte vara med i år på grund av besparingar på jobbet, men som tur är filmas och livestreamas det viktigaste innehållet så att jag istället kan följa det live och i efterhand på nätet.

Delar av konferensen går i flera parallellla spår. Vännerna på FKDV filmar och stremar sessionerna som går i den stora konfenssalen, Samtidigt pågår flera andra sessioner i de lite minde rummen, och jag hoppas det finns deltagare som guerillafilmar där också. Jag filmade själv flera sessioner förra året och enligt tittarsiffrorna på min YouTube-kanal var det uppskattat av ganska många. En spellista med mina filmer från förra året hittar du här. På grund av dålig täckning på mobilnätet i lokalerna och bristande kapacitet på det trådlösa nätverket på Stockholm Waterfront var det svårt att streama live, så det mesta fick laddas upp i efterhand.

Här följer ett exempel på mina filmer från förra året – Adam Hassan från Cybercom föreläser om ”Svarta svanar och smarta svärmar” på Webbdagarna 2012,

Detta inlägg är blev klart ett par timmar för sent och är därför efterdaterat.

 

Dag 42 i #blogg100

 

Jag tror på idén bakom inbox zero – att varje dag jobba ner sin inkorg i eposten så att den är tom. Däremot har jag svårt att nå dit själv, trots flera år av någorlunda seriösa försök. Just nu innehåller inkorgen på min jobbmail 463 mail och inkorgen på min privata mail 419 mail. Alla dessa mail är lästa en första gång och jag har fattat beslutet för var och en av dem att det är något jag behöver agera på. Det kan innebära allt från två minuter till flera timmars arbete med varje. Hur blev det så här?

För mig räcker det med några dagar med normalt eller lite extra stort inflöde av epost samtidigt som jag av något skäl inte hinner jobba undan i normal takt, kanske på grund av extra mycket möten på jobbet eller kvällsaktiviteter hemma, för att antalet snabbt skall klättra uppåt. Ganska nyligen var inkorgen för min privata mail nere på 270 efter ett rejält ryck från nästan 500 – men nu är den tillbaka igen. Samma sak med jobbmailen, jag kämpade runt 200 ganska länge men några månader med extremt mycket att göra har förflyttat antalet uppåt rejält.

Hur gör man egentligen för att ta kommandot över sin epost när man redan provat tvåminutersregeln (allt som tar kortare tid än så att lösa tar du hand om första gången du ser det) och försökt att inte ta i varje ärende mer än en gång? Att flytta allt till en separat mapp ”besvaras senare” hjälper inte mig, det ger bara mer administration och ingen riktig avlastning.

Den mest radikala lösningen är att markera alla och sedan trycka delete – var något viktigt kommer avsändaren troligen höra av sig igen. Jag är inte riktigt redo för det steget, tror att jag kan missa för många viktiga eller roliga saker på vägen.

Hur gör du för att hålla jämna steg med flödet av epost och för att komma ikapp när mailen samlat sig på hög?

 

Dag 41 i #blogg100

 

Häromdagen fick jag mina nya dosa för BankID. Min bank slutade i månadsskiftet februari-mars att dela ut mjuka certifikat för elektronisk legitimation och hänvisar istället till BankID som finns på deras VISA-kort tillsammans med en dosa de skickar ut kostnadsfritt. Tyvärr är dosan inte alls så användarvänlig som den kunde, och borde, vara.

Det första jag reagerar mot är att sladden pekar åt fel håll, mot mig istället för från mig. Det känns inte intuitivt, det skiljer sig mot hur det ser ut i butik och passar dåligt för att ligga fast inkopplad på skrivbordet hemma.

Min andra reflektion är att sladden inte är löstagbar. Dosan blir därför ganska klumpig att ha i väskan. Idag har dessutom allt fler en mini- eller microusb-kabel i väskan eller på skrivbordet för att ladda sin telefon, varför inte använda samma sladd för att koppla in BankID-dosan?

Och detta är saker jag reagerat på innan jag ens kopplat in den… Jag anar att det kan komma en uppföljning på det här inlägget när jag väl anslutit dosan till datorn – att få den att funka med Mac ryktas inte vara helt trivialt…

 

Dag 40 i #blogg100

1997 hade Steve Jobs nyligen återkommit till det Apple han fått sparken från 1985. Apple stod på konkursens rand, och nya grepp behövdes för att visa välden varför vi skulle köpa nästa dator från Apple. Det handlade då enbart om datorer, varken iPod eller iPhone var ännu uppfunna. Steve Jobas tog det då järva steget att strunta i att prata om prestanda eller jämföra sig med huvudkonkurrenten Windows och valde att istället berätta en historia om vad företaget står för. Trots att Apple är ett konkursfärdigt bolag med bara några få procents marknadsandel vågar Steve Jobs jämföra Apple med några av världens starkaste varumärken som Nike, Coke och Disney. De kärnvärden han väljer att lyfta fram är inte heller anspråkslösa – ”Vi tror att människor med passion kan förändra världen till det bättre!”

Idag kallar vi den här typen av marknadsföring för storytelling och konceptet har utvecklats ytterligare. Apples kampanj ”Think Different” är fortfarande bland den bästa reklam som någonsin gjorts.

I filmen nedan kan du se Steve Jobs utveckla de här tankarna mer. Filmen har tyvärr både dålig bild och dåligt ljud, så hörlurar rekommenderas.

Här finns hela Think Different filmen i lite bättre kvalitet:

Vad vill DU att världen skall veta om DITT företag?

För andra dagen i rad får jag nu ta till bakdatering av detta inlägg i #blogg100. Jag däckade i soffan igår kväll och missade både den inspelade reprisen av Melodiefestivalen och tiden för att blogga. Här kommer därför det första av dagens förhoppningsvis två inlägg!

Dag 39 i #blogg100

Dagens Nyheter skriver idag att Radiotjänst börjat kontakta ägare till datorer och surfplattor för att påtala kravet på TV-licens för innehav av dessa enheter. Orsaken är att SVT börjat sända hela sitt utbud live på nätet via SVT Play.

Jag kan inte låta bli att associera till Radiotjänsts klassiska reklamfilm ”Vill du ha en snigel på ögat”:

http://youtu.be/nw5jnJiLxNI

Lagen om TV-licens har spelat ut sin roll nu när alla möjliga olika sorters terminaler kan användas på att se på ”TV”. När näst intill alla svenskar nu anses vara innehavare av en licenspliktig utrustning är det dags att lägga kostnaden för de TV- och radioutsändningar vi vill finansiera gemensamt i samhället på skattesedeln. Jag tycker det är dags att sluta särrediovisa kostnaden helt och lägga in den i statsbudgeten tillsammans med allt annat vi bestämt oss för skall finnas i det offentliga Sverige. Att ta in pengarna via Skatteverket istället för via Radiotjänst sparar åtskilliga hundra miljoner kronor som istället kan läggas på bättre innehåll eller för att sänka kostnaderna.

Ansvariga politiker måste erkänna att Radiotjänst bara är en regionalpolitisk stödåtgärd och se till att det avvecklas snarast! En skattefinansiering av TV och radio gör det också rimligt att diskutera vilket innehåll våra gemensamma sändningar skall ha och vad som kan tas över av kommersiella aktörer.

 

Dag 36 i #blogg100

 

Man brukar säga att det finns tre sorters lögn, nämligen lögn, förbannad lögn och statistik. I söndags rapporterade Sveriges Radio om att Trafikverket ändrat definitionen av vad som anses vara ett försenat tåg, från minst fem minuter efter utsatt tid till hela femton minuter. Personligen tycker jag det flyttar siffrorna på tågens förseningar från statisken till lögnen.

Redan 7 juli 2012 skrev Sydsvenskan om samma sak, troligen har Sveriges Radio lyft frågan nu efter att statistiken för förra årets tågförseningar redovisats och uppvisat en omotiverat stor förbättring från tidigare år. Enligt den nya definitionen var nästan 97% av de svenska tågen i tid under förra året.

Orsaken till den ändrade definitionen är höjd i dunkel, och skylls på både jämförelse med andra trafikslag, hur man gör i andra europeiska länder och en uppgörelse mellan Trafikverket och tågbranschen. Ingen verkar dock ha funderat över hur vi resenärer som kunder till tågbolagen uppfattar det. Jag tror att den tidigare definitionen där allt över fem minuter efter utsatt tid anses vara en fördröjning är betydligt mer i linje med den allmänna uppfattningen. Att ta en ”akademisk kvart” är inte tillåtet i de flesta andra sammanhang. Att den ansvariga myndigheten fifflar med siffrorna på detta sätt är minst sagt anmärkningsvärt och borgar inte för något större förtroende.

Deeped bloggade på samma ämne igår och visade hur befängt det nya måttet är genom att vända på situationen – tänk om vi resenärer skulle tillåtas vara femton minuter sena till tåget?

Edit: Egentligen skall det ju vara ”vit lögn, förbannad lögn och statistik” – men poängen kvartstår.

 

Dag 35 i #blogg100