Jag twittrade med Nina Björkman häromdagen om hur lätt det är att vara negativ och klaga i sociala medier och att vi borde låta bli. Det fick mig att reflektera lite över om vi använder olika ton och visar olika sidor i olika sociala medier, kanske utan att ens tänka på det.
Tidigare har debatten gällt om vi skryter med våra Facebook-uppdateringar, visar upp en bild av ett perfekt liv som nästan ingen egentligen lever. Vi Facebookar bara när vi är glada, gör roliga saker, äter fantastisk mat och så vidare och visar därmed inte en sann och komplett bild av oss själva.
Twitter å andra sidan känns annorlunda. I mitt flöde förs en samhällskritisk debatt, med allvar och skärpa. Detta blandas upp med trivialiteter, kommentarer om vardagen och annat. Inte sällan tycker jag de negativa kommentarerna får en viss övervikt. Kanske är det det korta formatet som uppmuntrar till klagomål och negativa kommentarer? Eller är det kanske den mer direkta interaktionen (jämfört med Facebooks mer asynkrona dito) som gör det? De flesta av oss har också lättare att klaga än ge beröm, när något fungerar som det skall känns det inte som något som är värt att kommentera. Inte minst är det ju konstant ett himla gnäll om tåg, gärna med omnämnande av @SJ_AB…
Gnällig eller överdrivet positiv – hur är du själv?
Dag 5 i #blogg100
När det gäller tåget är jag helt klart gnällig, men det vore väl konstigt annars. När åker jag tåg? Varje dag, på morgonen innan jag är helt vaken och sent på eftermiddagen efter jobbet då jag är både hungrig och trött. Klart man blir lite gnällig när man inser att man kommer bli sen, trots att man lägger på marginal för kyla, snö, trångt på spåren etcetera.
Jag ger mig aldrig in i debatter online längre. Jag gillar, RTar eller kommenterar aldrig på heta ämnen. Jag är personlig och ger mig själv, på både gott o ont,