Jag har sedan 1996 jobbat till stor del på eller för stora företags IT-avdelningar. En tanke som slagit mig många gånger och som dök upp igen häromdagen är hur dåligt man utnyttjar människors kompetens när man organiserar sig som en intern leverantör av IT-tjänster.
Handen på hjärtat, hur bra är det att jobba med en leverantör? Du måste specificera allt du vill ha i detalj, allt kostar pengar och leverantörens fokus är sin egen lönsamhet snarare än din. Varför skall vi använda en sådan relation som modell för hur vi samarbetar inom företag?
Samma problem förekommer säkert för andra kategorier – vissa ser ju t ex produktion som en stödfunktion. Det är oklart vad eller vem som avgör vad som räknas som stödfunktioner. Bokföring ses av någon anledning ofta som en del av affären på de flesta ställen, men hur många nya order kommer därifrån? Fler än från IT eller produktion?
Genom att se andra delar av organisationen som leverantörer begränsar man både möjlighet och vilja till innovation och delaktighet. Den enhet som anses vara närmast kunden förväntas kunna specificera vad alla andra skall göra, utan att dra full nytta av de kompetenser som finns inom resten av organisationen.
Med tanke på att varje enhet innehåller en mängd experter inom sitt fackområde känns det minst sagt märkligt att dessa inte skall få vara med och forma verksamheten utan ”bara” leverera. Tänk om vi istället kunde forma team tvärs organisation och kompetenser som blandar alla yrkesroller som behövs för att bäst möte vår gemensamma, externa, kunds behov?! På så sätt nyttjas allas kompetens och många fler kommer nära kunden – det kan bara leda till ökad försäljning och nöjdare kunder!
Kanske kan man hitta ett sätt att formalisera dessa tankar i en processorganisation så att det ”passar in” i storföretagens sätt att arbeta, jag får fundera vidare på hur. Idéer mottages tacksamt i kommentarerna!
Dag 4 i #blogg100
